You don't know what it is like

Man har dansat gammeldans. Lillebror har också varit på operation som gått bra och nu är hemma. Inatt blir första natten på 3 dygn jag sover i min egen säng. Jag har festat något för mycket. Jag har återförenats med en något härlig vän, haft tjejkväll, varit till himos, ätit, sovit. Typ så har mina 2 senaste veckor sett ut.

Nu har jag ju då inte sovit värst mycket på dessa 3 nätter, typ 4 timmar per natt så. Ska gå och lägga mig riktigt just och dra röven till biblioteket imorgon på morgonen för att öva till omtagning :(

Så som jag skrev kort i förra inlägget har jag varit lite lost på sistonet. Kännt mig lite onärvarande till jorden pånågot konstigt sätt. Om vi nu ska se på mitt liv som t.ex ett pussel, så känns det som jag har tappat bort bitarna, hittar inte dess plats. Vet inte vad jag skall fylla och vart. Förvirrad som bara vad också eftersom allting skall göras så komplicerat. Irriterad på människor jag inte förstår vad de vill. Men kom också fram till (i min situation nu) att eftersom personen i fråga inte har någon orsak att bete sig som den gör, kan jag ju inte göra något åt saken och får väl helt enkelt strunta i det. Svårt, men det går.
Samtidigt känner jag att för var dag som går blir jag mer och mer självständig, får bara inte låta det stiga mig till huvudet...

Cassuliini ha fota ♥