Jag känner mig helt kluven. Känns som hela jag gått i tusen bitar. Allting gör ont. Kan inte koncentrera mig på någonting.
Igår var verkligen en av de svåraste sakerna jag varit med om. Att se dig åka iväg och veta att det här är slut. Jag vet, allt blir bra med tiden blablabla. Ja, jag vet att jag en dag kommer vakna upp och må bättre. Men nu gör jag inte det. Jo, de där få sekunderna just när man vaknat före man inser vad som hänt. Vad som nu inte kommer förändras. Och nu samtidigt vill jag bara klargöra att iochmed dethär beslutet så finns det inget hat, ingen som gjort nåt fel egentligen. Bara sorg.
Jag är inte sårad på något sätt, jag är bara så ledsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv ner vad än du har på hjärtat !