Jag gråter nästan alltid i filmer, fast de skulle vara glädjetårar eller bara av att något hemskt händer. Alltid fäller jag någon tår. För jag är sådan. Jag lider med den person som delar med sig åt mig. Väldigt djupt dessutom. Ibland är det en dålig sak. Det har jag märkt flera gånger, då de gått ca 1 vecka och jag märker att detta var första gången jag tänkte på mj själv på denhär veckan. Jag har flera gånger satt någon annan före mig själv. Och det är något som låter sådär generöst och ba : ååh vad omtänksam du är. Men det är inte bra. Det slår tillbaka. När man inte får det tillbaka sedan. Någon tar dig för givet. Skiter blankt i hur du känner dig. Då har man gått runt och tänkt på någon annan i en alldeles för lång tid, för vadå? Jo, ingenting. Den känslan, är en av de värsta. Man ska sätta sig själv först. Såhär tycker jag. Ja, man kan vara mycket omtänksam, och klart man bryr sig om människorna i ens omgivning. Men inte så att det går i överdrift, eftersom du själv kommer börja må otroligt dåligt.
Kände att jag behövde skriva av mig.
Och som en mycket klok människa sa åt mig.. Förlåt inte, bara för att du inte vill mista honom/henne. Tack för de orden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv ner vad än du har på hjärtat !