seriöst.

Wow, hade just ett rätt så långt telefonsamtal med C, om ditt och datt. Men en sak jag var 100% säker på i varje sekund av samtalet var ju att jag saknat dehär. Som jag sa åt henne också, jag är inte så bra på att visa min kärlek för mina vänner. Men den finns alltid där. Vare sig ni tror det eller ej. Mina vänner är dom bästa som finns. Men på sistonet har jag också blivit mer instängd av mig, jag delar inte med mig. Ingen kan riktigt veta vad som kretsar sig i mitt huvud eftersom jag aldrig får ut det i ord. Bloggen är för mig också ett sätt att bara få ut vissa saker. Som kan anses som världens flumm nån gång men om ja går tillbaka om 2 år och läser detta kommer jag komma ihåg precis denhär situationen fast jag inte skrivit detaljer.

Jag går igenom en tid just nu som jag inte riktigt själv heller kan greppa tag om, så hur skall någon annan kunna göra det om jag inte själv kan? Försöker förstå mig själv och andra och varför vissa människor tycker och tänker som dom gör, varför jag tycker och tänker som jag gör, osv. Jag tror ja kommer vara på nåt sätt inne i mitt lilla isolerade skal tills jag klurar ut vad det är som stör mig, som jag saknar, som jag behöver. Vad det nu sen är. Jag vet faktiskt inte.

Och till sist vill jag som kliché tacka mina söta bloggläsare som uppmuntrar och skriver finaste kommentarerna. Man blir så otroligt glad, det uppskattas verkligen. Förlåt för flumm och deppigheter. Men detta är ändå en blogg baserad rätt så mycket på min vardag så, tänkte dela med mig av min seriösa sida också. Livet är inte alltid som att flyga på rosa moln. Inte för mig heller.

Pussar till mina bästaste som orkade läsa igenom all denna text, lyfter på hatten till er !

denhär bilden passar bra in till mj o Cassu