Hittade denna bild just. Den är från februari, har tydligen haft lte tråkigt och fixat den på alla möjliga sätt och vis. Men jag gillar den ändå. Och texten passar in på något som kretsar i mitt huvud. Eller ganska många saker egentligen. Jag var förr en mer öppen person, eller nog är jag öppen nu också. Men mer om det kom något krångel emot ringde jag genast till en kompis och talade om det. Men nu på sistonet har jag börjar panta på dehär besvären och håller de inom mig. Det är konstigt, vet inte riktigt varifrån det kommit. Eller näe, jag berättar nog om allt till min mamma. Hon är världens bästa mamma. Och är så glad att vi har så lätt att prata med varann :) Men hon räknas ändå på nåt sätt inte, för hallå , det är ju min mamma :D Nåja, nu har jag helt kommit bort mig. Vet inte alls vad dethär inlägget skulle gå ut på . Nåja, kanske att det är mycket man inte vet om en person. Och man kan inte på något sätt veta vad som pågor i en människas liv om man bara ser honom/henne. Det är så lätt att fejka. Känslor alltså. Och kanske man bryter ut när man kommer hem. Man vet aldrig. Bara tycker att man inte skall 'judge' förrän man hört hela historien.
Mycket text ojoj. Blablbla är kanske det enda ni ser, haha förlåt :D
PUSSAR för mina läsare, ni får mig på så gott humör ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv ner vad än du har på hjärtat !